Klarade inte av att gå till skolan idag. Var hemma och fortsatte på mitt The O.C. maraton som jag började med igår. Många år sedan det gick på tv. Efter ett avsnitt av Desperate Housewives och ett av Cougar Town ska jag nu sova. Om man inte räknar när jag har gått till och från bilen för att åka till och från sjukhuset så blir imorgon första gången jag är utomhus på en vecka.

Fick väldigt ont i magen och spydde tidigt på onsdagsmorgonen, då trodde jag att jag var magsjuk. Smärtan i magen försvann inte så vi åkte till sjukhuset nästa morgon. Först trodde en läkare att det var blindtarmen som var inflammerad, men sen så var en annan ganska säker på att det inte var det. Sent på kvällen fick jag veta att de trodde att det var blindtarmen så på natten opererades jag och det visade sig att det stämde. Låg på sjukhuset tills på lördagseftermiddagen då jag fick åka hem, där några favoriter som färska hallon, kladdkaka och chokladkakor väntade på mig. Har haft väldigt ont i magen och svårt att röra mig både innan och efter operationen men det blir bättre och bättre. Jag kunde dock inte ta mig till skolan idag. Förhoppningsvis klarar jag det imorgon, idag kan jag i alla fall nästan gå med rak rygg. Det gör ondast när jag skrattat, gäspar och hostar, speciellt när jag hostar, vilket jag måste göra om jag inte vill riskera att få lunginflammation. Som ni märker så leker livet för mig.

 

Annars har lovet varit bra, förutom förkylningen jag hade innan jag fick problem med magen. Jag, Sara, Magdalena och Sophia tillbringade helgen hos Jasmine i Stockholm. Roligt att träffa dem igen, var ju flera månader sen senast. Strax efter jag kom hem på söndagen åkte jag till Tova på Frösön, det var en tjejkväll med tjejerna i klassen för att lära känna varandra bättre. Hann med stan, Kupan och film med Johanna i måndags. Första gången jag var på Kupan förutom luciatåget för flera år sedan, fick med mig 10 pocket för 40 kronor. Jag och Johanna var med Adrian och Johannes två kvällar. Så som sagt, förutom tiden blindtarmsinflammationen tog från mig så var det ett bra lov, bra men kort.

 

Tiden har förlorat dess betydelse de senaste dagarna. Har gjort samma sak varje dag utan att jag har haft några måsten. Sett på film, tv eller suttit vid datorn. Om det inte var för att de på sjukhuset sa att jag var tvungen att gå runt lite då och då för att de andra tarmarna ska hamna rätt skulle jag nog ha suttit helt stilla hela dagarna, om jag själv får välja föredrar jag ju så lite smärta som möjligt. När alla klagar på att skolan har börjat igen och att man ska tillbaka till verkligheten så längtar jag, trots att jag lär dö lite av smärtan i magen när jag ska gå runt i snigelfart på skolan hela dagen imorgon, för även om meningslösheten där inte ens tid verkar existera kan vara skönt ibland, så driver den en lite galen när det snart har gått en vecka.

 

Sängen väntar.